Erik August kotonaan pappilassa Kumlingessa.
Erik Augustin huoneentaulu: Se Jag är när eder alla dagar;
Nähkää Minut - olen teidän lähellänne jokainen päivä.
...
Det tog långa tid att bära själasörjarens stoft från hemmet till kyrkan. Vägen är inte lång, men uppgiften var tung och sorgfylld. Vid kyrkomuren avlöstes bärarne, församlingsbor i olika befattningar, av prästerskapet, näml. de åtta präster, vilka biträdde vid jordfästningen. Prosten E. A. Göranssons stoft bars in i kyrkan av kontraktsprosten J. L. Wikman, prosten J. F. Sandelin, kyrkoherdarne W. Melin, Tor Beckman, Evald Snellman och Th. Fagerström samt postorerna Th. Sederqvist och Sven Sorthan.
Under det kistan inbars, spelade kantor Mattson en sorgehymn, och sedan den placrats på katafalken, sjöng kören under kantorns ledning en sång.
Sedan några värser av psalmen 660 avsjongits, trädde kontraktsprosten J. L. Wikman upp i predikstolen. Han utgick från följande bibelord: "Mina älskade, vi åro nu Guds barn, och vad vi skola bliva är ännu icke uppenbart, men det veta vi, att när Han en gång uppenbaras, skola vi få se Honom lika, ty då skola vi få se Honom sådan Han är". Allt är här blått endels, ofullkomligt och underkastat utvecklingens lag, sade prosten. Det fortskrider antingen mot något högre och fullkomligare, eller mot förstöring och undergång, beroende på om det är livets eller dödens krafter verksamma där ute i naturens värld. Människan är ochså stadd i vardande. Genom de krafter, som äro verksamma i henne, danas hon och fortskrider antingen mot död och undergång, eller mot något högre och fullkomligare. För denna fullkomning danas hon genom nådens i henne arbetande krafter. Människan skulle gärna lyfta på den slöja, som döljer det kommande, men i sin vishet har Herren fördolt detta för oss. Herren låter oss veta, att han har en överraskning i beredskap vid resans slutmål för att sålunda sporra vår iver att icke tröttna på vägen.
...
fortsätter ...
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti