Prosten Erik August Göranssons jordfästning 1935

Av tidningen Åland, den 13. april 1935;
______________________________
Prosten Erik August Göranssons jordfästning våren 1935 blev en storslagen sorgeakt. Hela Jomala församling mötte upp; - flere grannförsamlingar gjorde detsamma; - ämbetsbröder och olika organisationer samt talrika enskilda bragte den omtyckte själasörjaren sin hyllning.

Vårens milda och solljusa krafter hade samlat sig till en hyllning, då kyrkoherden i Jomala församling, prosten Erik August Göransson skulle anträda den sista färden från Jomala prästgård till kyrkan för att under dess höga och ljusa valv vigas till evig ro i fädernejorden.
Det var verklig vår i luften denna dag, den tionde april. Solen strålade på ett sätt, som hör våren till. Rymden var sannerigen fylld av vårens behag. Fåglarna sjöngo sina sånger. Hela jorden andades vår. Det stod en doft av kraftig doft ur åkrarna i Jomala.
Naturen, som i den bortgångne prosten hade en så hängiven dyrkare, samlade sig till en hyllning för den person, som så väl förstått den.
Prästgårdens flagga vajade på halv stång för den milda brisen. Framför trappan låg prosten i sin kista på en katafalk, omgiven unga granar.
Inne i prästgården vimlade de av folk. Kallelsen, att de, vilka önskade ledsaga den bortgångne själasörjaren på de sista fården, hade hörsammats av många. Man såg ej allenast egna församlingsbor, utan även personer från de församlingar, i vilka han tidigare tjänat. Här sågos män och kvinnor från Mariehamn och från Eckerö samt minnesgoda vänner från den gamla hemsocknen Hammarland.
Gästerna mottogos av värdar och väninnor på det mest förekommande sätt. Prostinnan Olga Göransson med sina barn uppehöll sig med gästerna så långt tiden och förhållandena det tillät. Det var verkligen inte svårt att förstå, att den rått ett gott förhållande mellan församlingen och den bortgångne herden. Ett band hade brustit, det förstod man, och man sade med vemod: ja, nu är prosten borta.
....
fortsätter  ..